FRÅN UTBRÄND TILL UTSÄND OCH HEM IGEN (UR BOKEN HÄLSA OCH FOLKBILDNING, DEL 3)

SHARE

eleonor-tradNär jag fick mitt första läkarutlåtande att jag var utbränd så var den direkta följdfrågan ”Hur länge då?” utan att då veta att det skulle hålla i sig i närmare ett decennium. Vilket kanske var tur, för hur jag då hade orkat hålla huvudet över vattenytan vet jag inte.

Utbrändhet passade inte in i mitt schema ens på den tiden i slutet på 90-talet. 1994 gick jag ut med goda betyg från Samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet, och fortsatte sedan på högskola upp till forskningsförberedande nivå innan allt tog slut; energin, livsviljan, hälsan.

Sjukvården var behjälpliga att med diverse läkemedel göra min vardag bättre. SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare, vilka är en grupp läkemedel som används mot depressioner) blandades med sömnmedel och ångestdämpande, och jag blev sjukare och sjukare ända tills den dag jag faktiskt försökte ta mitt liv och slutade andas i ambulansen.

”Välkommen tillbaka till livet”

Tårarna stockades i halsen på henne, när hon sade det.
– Välkommen tillbaka till livet.

Lilla mamma.
Jag orkade knappt svara, och ville bara somna igen.
Längtade tillbaka till det sammetslena, svarta.
Mörkret som bara var varmt, mjukt och tyst.
Lugnet.
Friden.

Jag var tillbaka i helvetet igen.

– ur boken ”Från Utbränd till Utsänd av Eleonor Amora [edit: ges ut under 2017]”

Aldrig någonsin försökte läkarna leta efter grundorsaken, och det var under många års tjat som jag efter min flytt hem igen till de norrländska skogarna till sist fick hjälp med psykoterapi, både för att förstå mitt mående men även de mönster jag växt upp i och levt i med en man som uppvisat psykopatiska tendenser.

2006 var året då jag valde att lämna honom, och då jag samtidigt valde att sluta med de olika läkemedel som läkarna med glädje skrivit ut åt mig under många år. Den enda gången jag fick någon negativ respons var under mötet med läkaren som hade skrivit ut sömntabletterna som jag försökt avsluta mitt liv med. Hon undrade varför jag ljugit när jag hade tänkt använda dem nästa dag till att ta mitt liv.

Men fortfarande ingen helhetssyn. Inga sätt att försöka läka den själsliga och fysiska hälsan på annat sätt än att med olika preparat och kombinationer försöka döva symptomen.

2007 och framåt så valde jag bara alternativhälsa, där jag letade efter en förståelse och en förklaring till mitt dåliga mående. För någonstans inom mig visste jag att det fanns andra svar på detta än de jag hittills fått.

Magnesium, gurkmeja, homeopatmedel och bachdroppar blev min vardag. En vardag jag egentligen hade redan från min uppväxt, men som jag hade glömt under åren innan, då jag i mitt dåliga mående helt förlitat mig på vårdapparaten eftersom jag inte orkade leta lösningar själv. Nu insåg jag dock att mitt liv hängde på om jag fann mina egna svar.

Försäkringskassan hängde samtidigt över mitt huvud, och när de ville utförsäkra mig samt sätta mig som sjukpensionär så sade jag NEJ – jag var bara knappt 30 år gammal, och det var inte den framtid jag hade sett för mig själv när jag var barn.

Istället bestämde jag mig för att satsa på den alternativhälsa som jag hade börjat med redan i mitten på 90-talet när jag gick min första healingutbildning, så jag bestämde mig för att jag skulle bli egen företagare inom detta och ansökte om starta eget-bidrag.

Med ansvar för mina egna arbetstimmar, då jag kunde arbeta intensivt i perioder samt vila i långa perioder, så gick det knappt ihop – men det gick! Jag kände starkt inom mig att detta var rätt väg att gå, och att jag på det viset även kunde hjälpa andra.

Med min erfarenhet inom den akademiska världen så har jag fortsatt att läsa studier och forskning, och har på senare år sett grunden till min egen ohälsa i form av vaccinationsskador samt läckande tarm och sköldkörtelproblematik.

Plötsligt såg jag sambandet med i princip all ohälsa jag någonsin drabbats av i hela mitt liv, och efter att jag svurit en osande ed hemma i min trygga borg över läkarnas bristande kompetens så började insikterna och allvaret.

Från att ha haft en näve av läkemedel varje dag, så styr jag nu mitt liv med hjälp av rätt ekologisk kost och vid behov homeopatmedel samt blomessenser. Jag kommer inte ens ihåg när jag sist kände mig depressiv, och det är i år (2016) 10-årsjubileum för mig när det gäller att vara fri från SSRI-preparat!

Under dessa år har jag inte bara läkt mitt själsliga mående, utan jag har till stor del läkt den fysiska kroppen också. Samt, mött tusentals människor som genom min envishet fått ta del av de kunskaper jag själv fått genom att inte ge upp.

Numera ligger en stor del av det egna arbetet på att läka mina barn som jag inte bara påverkat genom min egen obalanserad tarmflora, utan genom att ha gjort misstaget att vaccinera den äldste som därefter fått flertalet vaccinskador. Genom att lära dem de alternativa vägarna så hoppas jag att de aldrig kommer i den sits jag själv befann mig i, om de någon gång får problem med sin hälsa.

Tillsammans med min familj driver jag ett mindre lantbruk med ekologisk grund och visioner mot självhushållning på kursgården Storsjöns Sinnero. Det är en plats där alternativhälsa möter andlighet och sunt förnuft, vilket gör att det för mig blir en plats för Medveten Livslära – utan några konstigheter.

Mitt arbete och mina insikter har under 2016 utökats genom Medvetna Trossamfundet som jag tillsammans med andra eldsjälar lagt grunden till, och som ska möjliggöra för alla som delar vår tro om livet att skapa ett giftfritt liv och leverne för sig själva och sina familjer. Religionsfrihet finns med som en av Sveriges grundlagar, och detta trossamfund tar upp alla viktiga bitar som hjälper både kropp och själ att må bra – för trots vad många tror så hänger dessa ju samman.

Med tanke på all själslig ohälsa som numera spritt sig som en löpeld i samhället så är detta viktig kunskap att känna till och att dela med sig av. Kroppen och själen lever tillsammans i symbios, men alltför få har intresset att ta hand om sin kropp under tiden. Oftast är det inte förrän kroppen sagt ifrån helt, som tankarna kring hur man pressat sig själv börjar komma till tals.

Själens mående är fortfarande ett känsligt ämne att diskutera, där det ligger mycket skam i att överhuvudtaget
erkänna att man inte mår bra.

Vikten av hälsofrihet är då något av det viktigaste som finns – och själens självbestämmanderätt att få välja bland alla olika hälsoalternativ, utan att bli ifrågasatt eller dumförklarad.

Detta är min väg – och min tro.
Oavsett om jag är utsänd eller inte.

– Eleonor Amora (fd Magnusson)

 

 

Kolla in detta!
Play Cover Track Title
Track Authors